Nya fina soffan!

Woop, woop äntligen en ny soffa! En dålig mobilbild fick det bli för Gry har tagit kameran och dragit till fjällen men jag kunde liksom inte ge mig till tåls. Fabbe tog emot soffan idag när jag var på jobbet och när jag kom hem hade han fixat med matta och bord och kuddar och filtar för att mamman skulle bli glad. Och det blev jag ju såklart! Skitglad! Nu törs jag inte ändra på en enda kudde och Fabbe tycker att han har duttat nog med mig idag så han drog iväg på en löprunda helst slut av mitt chittchattande för att inte säga tjattrande om soffan och om vilken fåtölj som kan tänkas passa till och hej och hå. Har skickat en bild till Uffe och Gry i stugan och de verkade också nöjda fast Gry knorrade något om sitt rum.
Mattan är jag också nöjd med. Det är en yllematta som är vävd som en trasmatta. Det är något mer i också men jag kommer inte riktigt ihåg vad det där beiga är... jute... eller sisal... eller hampa... eller vad det nu var. I vilket fall så behöver jag minst en matta till att byta med. Jag har ju den röda orientaliska men nu kanske man blir sugen på några pasteller när det gäller kuddar framåt våren och då går ju inte det... Ja, ni fattar varför Fabbe drog va?
Annars då?
Ja, annars så sitter jag i det där hörnet just nu och har proppat i mig värktabletter för igår när jag åkte till jobbet så hade jag Uffes bil och den är mycket lägre än min. Och det glömde såklart jag så när jag skulle luta mig in och lägga in parkeringsbiljetten så drog jag skallen i dörrkarmen och det gjorde så ont så det nästan svartnade eftersom jag gör allt med ganska så hög fart. Ja, så då ramlade jag framåt mot ratten och tutan och kvinnan framför bilen höll på att hoppa ur brallorna men jag kom inte därifrån för jag hade min tjocka dunjacka och hade liksom kilats fast. Mmmm... så innan det var färdigt så hade jag ont både i huvudet och i hela ena sidan och var skogstokig över låga bilar och svor som en borstbindare och i morse när jag vaknade så kändes det som att jag hade fastnat UNDER bilen och inte I den.
Ja, ja, ja så är det...

Hörs sen!
Kram Lisa